friskusen

Det var då inte med några lätta steg jag gick mot jobbet i morse. Nej, usch fy och blä var min känsla. Det känns alltid så vemodigt när julen går mot sitt slut. Nu är det ett helt år innan man får njuta av samma stämningsfulla tid och allt annat mysigt. Och alltid när jag jobbar i mellandagarna så känns det som att ALLA andra är lediga och bara lilla jag som jobbar. Så är det givetvis inte och i år tror jag det är fler än någonsin som jag vet jobbar just mellandagarna så då känns det lite bättre. Och sen är det ju bara två dagar så det ska ju inte vara några problem. Dock var det ta mig tusan en riktig usel dag att dela post på. Väglag som en skridskobana vilket hade gjort det enklare att dela i ett par skridskor än gåendes med cykel. Men jag tog mig runt utan att slå ihjäl mig så nu ska jag försöka ta mig igenom morgondagen också. Att gå ner och leda pass inför full sal (85 pers) gör att jag kan se tillbaka på dagen som lyckad trots allt.