Och så gick jag.

Det blev en promenad till slut. Och vad skönt det var!
 Jag gick en sträcka jag bara sprungit en gång tidigare och det är en himla vacker sträcka alltså. Precis längs ån och med solen i ansiktet och fin, lummig skog som ramar in allt. Jag kan bara gå där och njuta av lugnet och andas in frisk underbar luft. Fri från alla äckliga avgaser som man annars får dras med.
En timme och så mycket det ger både fysiskt men framförallt psykiskt. Huvudet får ventileras och jag känner hur lugn och tillfreds jag känner mig efteråt.

Nu blir det soffhäng resten av kvällen innan jag ska försöka vända min ondra trend. Jag har nämligen haft stora svårigheter i att somna senaste två veckorna. Jag har legat nästan två timmar innan jag somnat. Och då ska ni veta att jag i vanliga fall i stort sätt somnar så fort jag lägger huvudet på kudden. Jag försöker med allt, läser, kollar på tv, läser lite till, räknar får, tänder lampan och läser ännu mer, gnuggar mig i ögonen i hopp om att de ska gå ihop men det tar tid alltså. Så ikväll får vi hoppas att jag slocknar hyffsat tidigt. kanske är det för att det är så ljust ute nu också, vem vet.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0