friskusen

Tänk så svårt det ska vara att just bara vara. Halsen är inte okej så däför måste jag lyssna på kroppen. Men att det ska vara så svårt, det stör mig lite. Ofta är jag väldigt mån om att de runt omkring mig inte tar några dumma risker när de är hängiga/förkylda och råder de alltid att absolut inte träna med känningar i halsen. Men själv då? Ska jag själv springa ner och träna när jag inte kroppen känns helt hundra. Självklart inte, nej fy mig. Jag ska ge min kropp det den behöver. Jag blir bara så rastlös när vilan blir ofrivillig och det känns som att alla andra tränar och har kul men jag sitter inne och glor in i väggen och är bitter. Istället borde jag utnyttja vilan på ett mer positivt sätt, men hur?