friskusen

Idag såhär dagen efter att jag anmält mig till Sthlm Halvmarathon så ville jag ge mig ut på ett långdistanspass och se hur många km jag kan beta av utan större problem. Tanken var att jag skulle springa två å-varv vilket är exakt 2,1 mil. Och visst lät det tufft men ändå så gick jag in med inställningen att ta mig runt och inte sattsa på någon speciell tid. Men ändå att jag skulle springa runt två timmar. Väl ute så gick det lugnt och bra. Efter 3-4 km började det ösregna och jag fick en liten, ytterst liten inblick i hur många hade det igår i sthlm. Väl uppe vid 6-7 km avtog regnet och jag fortsatte som jag planerat men började så smått fundera på någon avstickare då jag mentalt tyckte det skulle bli jobbigt att springa två varv på samma ställen. Nackdelen med avstickaren skulle ju vara att jag inte hade någon aning om hur lång den rundan skulle bli då. Men jag gjorde så iaf, tog en avstickare.
Och tänkte att jag försöker kolla lite och styra sträckan med tiden.

Runt två timmar var ju tanken att jag skulle vara ute och då borde jag ha hunnit med 2 mil. Väl hemma stannade klockan på 1 timme och 50 minuter. Jag gick in och kollade genast upp hur lång sträckan jag sprungit var och hör och häpna så var den exakt 2,1 km på pricken. Så det kändes som en skön bekräftelse att jag klarade av det utan större besvär. Det ända jag kände av var mina knän efter ungefär en mil men det var inget som hindrade mig från att fortsätta springa och t.o.m kunna öka farten. Jag tyckte andra milen gick lättare än första. Ett riktigt bra löppass rakt igenom. Och känslan man får efter man har sprungit är svårslagen.